Nu har jag varit ute en sväng, tog med hunden. Vi gick bort från lamporna och rakt in i skogen. Man såg bara svart, man såg inte vägen eller vart man satte fötterna. Rakt in i mörkret. Och när vi kommit in i mörkret ställde vi oss bara att tittade upp på himlen, upp på stjärnorna. Precis som jag och pappa brukade göra för länge sedan. Stjärnorna ger mig så mycket trygghet och något mer som jag inte vet riktigt vad det är. Kanske är det kraft.
k
k
Ser du stjärnan i det blå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar