Du ser inte mig,
inte hur jag mår,
inte vad jag gör
eller hur jag ser ut.
Inte ens mitt skal ser du.
Som jag gömmer mig ofta bakom.
Hur mycket jag än gömmer mig, skriker, gråter framför dina ögon och öppnar mig totalt.
Du förstår inte.
Och..jag är trött på allt fjäsk, och alla vardagliga krav.
Det har pågått alldeles för länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar